lajjas

Jag gick och motionssimmade.

Efter att ha upptäckt att alla badbyxor jag köpt under årens lopp antingen förtvinar och dör eller så får de nog av att aldrig användas och dra så köpte jag ett par nya. Eller Sanna gjorde. För 100 kronor. Helt ok.

De är röda, blåa och grå. Jag kallar dem Blixten. Sen heter det ju ett PAR badbyxor så jag får väl kalla dem för Blixtar.

I vilket fall så åkte jag och Blixtar till Åkeshovs simhall med tanken: "Motionssimma är för det första asmekkigt att skriva eftersom man inte vet hur många "S" det ska vara i mitten, men dessutom är det ju något som bara pensionärer gör? Eller?"

Efter att ha klivit av betydligt tidigare än vad jag är van vid så går jag med raska steg mot simhallen.

Och går fel! Jag tänker direkt: "Börja inte meningar med en konjunktion Elias!" Sen tänkte jag:"Varför tänker jag på konjunktioner nu?" Sist av allt tänkte jag:"Hur i helvete kan du gå fel när du ser byggnaden framför dig?! Skärp dig nu, folk tittar ju konstigare än vanligt på dig."

Jag skyllde på att vägen jag gick på var alldeles för knepig för vanliga dödliga att gå på så jag gick tillbaka en bit och gick rätt istället.

Efter att ha betalat inträde och gjort hela den renande ritualen man måste göra innan bassängen så var jag redo för att bränna fett!

"Haha! Vad långsamt de simmar!" Hoppas jag att jag tänkte och inte sa. Ingen verkade reagera så jag tror att jag är safe.

När jag klivit ner i den varma poolen märker jag att jag är lätt som en fjäder och tänker att detta säkert inte blir några som helst problem. Simmar i en timme och sen drar jag hem som en ny man.

Det slutade med att jag skvätte omkring som ett drunkningsoffer i en halvtimme och drog hem som en gammal man.

Tips: Har du inte simmat på tusen år, ta det lugnt.

När man var liten kunde man plaska runt en hel dag utan att känna av det. Idag som en 3 decennier gammal pojkspoling kan man knappt simma en längd utan att kroppen artigt men bestämt frågar: "Ursäkta, men vad i helvete pysslar du med? Det här är inget vi brukar göra." När jag tvingat kroppen att göra som jag säger så börjar den motvilligt tycka att det är ganska ok det här med att simma.

Kommer ni förresten ihåg de där som simmade långsamt? Om de simmade långsamt så simmade jag med negativ fart. Det gick sjukt långsamt och började man anstränga sig för att inte bli omsimmad av 100 kilo Agda Jönåker på cirka 60 bast så skrek kroppen igen att den inte riktigt ville vara med.

Jag fick putta skammen åt sidan och tänka att jag ialla fall blir snygg och smärt av detta eviga plaskande som mer påminde om scenen i filmen Hajen där en tjej kastas fram och tillbaka som en trasdocka. Enda skillnaden var att jag använda samma mängd energi till att röra mig med samma hastighet som ett korallrev.

Efter några längder så började en muskel jag inte visste fanns att säga att den hade fått kramp och ville omedelbart avbryta. Jag funderade på saken och fastslog att det inte fanns en chans att jag skulle avbryta så tidigt. Nu kör vi muskeljävel. Med eller utan dig!

Då började den skumma jävla vadmuskeln (som det visade sig vara) att dra med sin polare vänster sida av röven i klagosången.

Har ni någonsin fått kramp i röven när ni simmat? Få inte det om ni kan låta bli. Det är oerhört förnedrande eftersom man tror att folk kan se att man får kramp. Med enorma kraftansträngningar så plaskade jag fram till kanten och tog det lite lugnare.

Eftersom min vanliga träningsrutin består i att blinka, andas och byta kanal med fjärrkontrollen så blev jag ganska snabbt anfådd och svettig.

Att bli andfådd och svettig när man är i vattnet är också en sån där sak som är jävligt märklig. Jag är i vatten! Hur kan jag svettas?! Jag borde ju kylas ner av vattnet väl?! Andfådd i vatten är helt livsfarligt. Blir man lite andfådd när man springer kan man ju ifall det kniper bara släppa allt och ramla ihop i en hög och andas.

Gör man det i vatten så sjunker du till botten och får titta på Agda Jönåker underifrån när hon som någon jävla Delfinhybrid glider fram i vattnet omöjligt snabbt med tanke på hennes bastanta form.

Badmössa hade hon också.

I vilket fall som helst så sporrade jag mig själv till det yttersta att åtminstonde simma några längder till. Vilket jag faktiskt gjorde. Men när jag var på väg in mot sista få metrarna så ramlade båda mina armar av och då kände jag att det fick räcka.

En dusch och en bastu senare så kändes det som att hela kroppen hade körts i en torktumlare i cirka 60 år för jag kände mig äldre och skruttigare än innan jag gick ner i ålderdomens källa i Åkeshovs simhall.

Nu sitter jag här vid datorn och skriver ett blogginlägg med den sista styrkan jag har kvar och jag undrar om ens den här meningen kommer att bli färd